Nu kanske ni tycker jag låter bitter här ovanför och det är jag! Jag är så trött less & bitter på att vara "sjuk" så ni anar verkligen inte, och dessutom går det ut på och alla.. Tänk bara alla nya möbler och gardiner & grejor som vi köpt på Ikea (Ja vi har hunnit varit där också, förra helgen, trött av tabletter och frusen på feber = ingen bra kombination, men ack en mysig helg och trevligt sällskap) som sagt, dessa grejor skriker efter mig, och jag som älskar det, vill göra det, orkar inte göra det! I slutet av förra veckan orkade jag inte ens lämna Arwid på dagis, utan Oskar fick komma hem och göra det! Jag kunde inte ens lägga upp Adeline på magen utan att skrika till.. För att inte ens kunna ta mig upp ut sängen... Då kallas man dålig, på mitt språk och det värsta är att det bara fortsätter.... Någonstans inom mig, känner jag såhär, eller tror jag såhär, varje dag, hela tiden : Amen nu kanske det gav sig, nu försvann smärtan... För att 5 sekunder efteråt känna smärtan från helvetet och inse att det inte gav sig , inte den här gången heller!
På 2 veckor har jag lämnat 15 rör blod, Idag var första gången i mitt liv jag och en överläkare pratade olika sjukdomar, så seriöst att man egentligen bara ville sjunka genom jorden.. Ikväll är 2 gången denna vecka jag fastar, och imorgon ska jag sluta googl'a , för är det något som tar död på en i förtid så då är det google! Usch!
Man ska alltid hoppas på det bästa, men ... Ibland är det svårt att hålla huvudet högt!
Kram på er där ute!
(...och tack bloggen för att jag fick lätta mitt tunga hjärta)
- Posted from my iPhone
