Sitter och lyssnar lite på rix fm. Tankarna cirkulerar runt, runt. Idag känns det som om hjärnan ska braka ihop. Jag försöker trycka ner tårarna långt, men ofta ligger dom och vibrerar i halsen.. De här är så jäkla tufft och påfrestande så ord kan inte beskriva hur det känns! Ovissheten är grym, och jag vet att sanningen kan vara ännu grymmare men måla fan på väggen ska jag absolut inte göra än, bara leva med fan 1 dygn till..
Sen kanske vi kan andas ut? Morgondagen kommer helt enkelt bli påfrestande, att lämna det lilla hjärtat i händerna på någon annan, för att sedan sitta och vänta på att få tillbaka henne och sedan vänta på besked....
Ne.. Jag gråter vid tanken, Dag 3 här på NUS, och många fler kommer det bli. Kanske får vi permis på lördag men det beror mycket på tillståndet och beskedet imorgon!
Jag saknar Arwid så så mycket! <3
- Posted from my iPhone
